Recension: Rent i Kristinehamn

Recension: Rent i Kristinehamn
Gruvlyckenytt har gjort en utflykt till Kristinehamn och sett Lekaresällskapet sätta upp musikalen Rent. Här är vår recension.

Våra kära läsare reagerar direkt på rubriken. För det första rapporterar vi sällan utrikesnyheter och för det andra är vi emot kultur. Men vi blev bjudna och vågade inte tacka nej, så vi vågade oss iväg.

Fattigdom

Det hela började med att vi direkt kände igen oss. Musikalen inleder med att två fattiga killar sitter och fryser i en lägenhet. De har inte råd med hyra och värme. Precis som de flesta på Gruvlyckan med andra ord. Allt efter som folk trillar in i handlingen är de antingen alkoholister eller gravt sjuka. Igenkänningsfaktorn är på topp och vi känner oss riktigt hemma!

Rockmusik

Som sig bör i en musikal är det musik. Och dra oss baklänges om det inte är rejält rockiga toner! Inget runtfjantande med violiner och andra barockinstrument. Nej, elgitarrer och piskande trummor. Vi börjar nu bli rejält varma i kläderna.

Skådespelarna sjunger som om de verkligen menar vad de säger. Och vi tvekar om det är skådespel eller ett verkligt senario som utspelar sig framför oss. Är vi publik eller bara några som råkar fått inblick i några människor som har problem på riktigt.

Pausfika

Välbryggt kaffe och mazarin i pausen gör att vi får hämta oss lite efter första akten och fundera på vad det är vad vi är med om. Vi inser att det borde nog vara på låtsas det vi precis har sett inne i salongen.

Vi sätter oss förväntasfulla i våra säten och inväntar andra akten.

Avslutningen

Andra akten börjar med att vi blir bortblåsta i stolarna av en inledning som är gripande och välsjungen. Och det är bara början. Om vi under första akten undrade om det var skådespel eller på riktigt, får vi nu svaret. Det som händer på scenen är på riktigt. Folk bråkar, sjunger, dör och festar. Vi är fascinerade att även människor på andra ställen än Gruvlyckan kan leva så här.

När föreställningen är över torkar vi tårarna som inte vill sluta rinna. Folk går ut på scenen och tar emot applåder, som om det trots allt varit ett uppträdande. Vi är konfunderande, men inser att det trots allt varit så. Vi ställer oss upp och klappar våra händer frenetiskt.

Som ett äkta slagsmål

Med tårande ögon och svidande handflator lämnar vi Christinateatern i Kristinehamn. Precis som om vi varit med om ett äkta slagsmål här på Gruvlyckan. Vi är överväldigade.

Vi ger föreställningen 5 tegelstenar av 5. Det var inte kultur vi upplevt. Detta var på riktigt!

Adeline Hammarberg

Rapporterar om nyheter, familj, kultur. adeline.hammarberg@gruvlyckenytt.se