Vägrar erkänna faderskap

Vägrar erkänna faderskap
Manschauvinismen har i ett fall nått höjden här på Gruvlyckan. En man vägrar att erkänna sitt faderskap. Kvinnan får dock stort stöd där hon nu står ensam om vårdnaden.

För att få till ett tryggt och säkert samhälle på vårt Gruvlyckan, är det av yttersta vikt att vi uppnår jämställdhet! Vi på Gruvlyckenytt är ytterst måna om att försöka påverka befolkningen för att uppnå detta. Vi trodde att vi kommit långt, men det finns uppenbart män som vägrar att rycka upp sig!

Vägrar att erkänna

Mannen och kvinnan, som hela historien utspelar sig kring, har bott ihop i en tvåa på Gruvgången i över tolv år. Visst har de haft sina små trätor genom åren, men aldrig har det varit i närheten av det bråk som nu blossat upp. Kvinnan som svär att hon aldrig varit otrogen, varken i kött eller tanke, står förstummad över att hennes manlige sambo blankt vägrar att erkänna sitt faderskap och dela vårdnaden med henne.

Kvinnojouren på Gruvlyckan har ryckt ut med full bekvinning för att hjälpa den stackars överarbetade kvinnan som rödgråten och med ögonen fulla av sömnbrist, vältrar sig i sympatierna som svallar över henne. Innergården där dom bor har flera eftermiddagar fyllts av arga tanter och ungdomar som skanderar slagord utanför deras lägenhet. Allt i syfte att få mannen att visa sig på balkongen och gråtande ändra sin hållning.

Vi på Gruvlyckenytt stod med en eftermiddag och skanderade bland folkhopen. Mannen vägrade fortsatt att visa sig. Som sanna journalister tänkte vi dock, att vi skulle försöka att belysa båda sidorna av myntet genom att få en intervju med mannen. Det kan trots allt vara intressant att tränga in i hjärnan på en äkta manschauvinist för att höra hur denne tänker.

Intervju till slut

Efter tre påringningar går så mannen med på att träffa oss och ge sin syn på saken. Det visar sig att faderskapet inte alls rör sig om någon mänsklig liten bäbis som ligger och skriker och kräver uppmärksamhet, utan tre lurviga collievalpar som bjäfsar och kissar ner vardagsrumsgolvet.

-Jag är inte pappa till dom där, säger han och pekar på de små slagskämparna som skäller och biter varandra i svansen. Dessutom är jag svårt allergisk och jag fattar inte varför hon var tvungen att köpa dem.

Fick slut på frågor

Vi var laddade till tänderna med vassa frågor inför intervjun. Det fanns inte ett argument från mansgrisen vi inte var förberedda att skjuta ner. Vi förutsatte att han skulle ljuga ihop de värsta historier om att han inte alls var fadern. Dessutom att han skulle anklaga sin stackars sambo för otrohet. Dock måste vi erkänna att vi ganska snabbt fick slut på frågor.

Eftersom vi kommer att möta en rasande folkmassa när vi går ut från lägenheten, så vill vi i alla fall ställa på honom lite. Vi undrar därför om det inte finns nåt kul i att vara husse åt de små liven. Trots alla nysningar och den svårt kliande huden?

-Nej, säger han.

Nu ska vi bara försöka förklara det här så alla förstår. Det blir nog inte lätt.

Adeline Hammarberg

Rapporterar om nyheter, familj, kultur. adeline.hammarberg@gruvlyckenytt.se